I detta inlägg kommer ni få läsa om min själfrände Hickory. 

 

Hickan som hon kallas till vardags heter egentligen Applakullas Hickory. Hon är född 1997 och har varit i våran ägo sedan 2009. Hickan är en blyg, försiktig och tillgiven tjej som vill alla väl. Hon har nog inte haft det så bra innan i hennes liv. Snabba rörelser är hon väldigt känslig för och gillar inte när man klappar henne i huvudet. De har blivit bättre, men hon accepterar inte alla att göra det. 

 

Innan vi köpte Hickan lånade vi henne en månad. Då hittade vi lustiga knölar under hennes svans, med lite efter forskning var det skimmelcancer. Men vi bestämde oss för att köpa henne ändå, även om vi kanske inte kommer få ha henne så länge. Men 5 år senare står vi här fortfarande med en frisk och glad häst som inte visar några tecken på att må dåligt. 

 

I början när jag hade Hickan tävlade vi en hel del, men de märktes på henne att hon trivdes inte att visa upp sig och blev väldigt osäker bland många hästar och rörelse. Nu har vi lagt allt tävlande och tränande på hyllan och tränar mycket inom NH och western. Vilket hon trivs med, Hickan är en häst som är känslig för vikt och röst. Utan att ens ha tränat eller testat att rida utan träns så tog jag bara av de mitt på ett öppet fält och hon lyssnade bättre än när hon har träns på sig. Sedan dess rider jag nästan aldrig med träns, endast repgrimma eller halsring. 

 

Har även köpt en westernsadel till henne, så nu kan vi börja träna lite mer på allvar inom western!