Det här är min uppfattning, men de behöver inte alls var så här. 

 

Hemma har jag alltid varit omringad av djur, allt från vandrande pinnar till hästar. De har inte varit ett djur, utan en vän. En som man kan gå till när man mår dåligt eller bara vill ha närhet. I våran familj är inte våra katter och hundar bara djur, utan en familjemedlem. Vi hittar på saker med de och vi räknar in de i våran familj. De är med när vi äter, sover eller kollar på tv. De kan känna sig trygga här, vi är deras trygghet och de är våran trygghet. 

 

I Turkiet och andra många andra länder är katter och hundar på gatan en vanlig syn, de strövar omkring och folk blir inte förvånade. Skulle massa hemlösa hundar springa omkring hemma i Åtvidaberg skulle polis kallas till direkt och ägaren skulle hittas eller hunden skulle få ett nytt hem. De är vanligt med hemlösa katter, vi har själv "vilda" katter där vi har våra hästar, de får mat av oss men de är inte tama. 

 

Varje gång jag såg en hund eller katt, sa jag högt "kolla en katt" eller "kolla en hund" och gick direkt fram till dom. De flesta vara tama och ville ha kärlek. De var även en hund som kom och slängde sig i min famn när jag satte mig på huk, när jag sedan reste mig upp hade jag blod på armen, från hunden. Den har troligen varit i slagsmål eller någon har varit dum vid den, men ändå kom den och ville ha kärlek.

Var även en katt som jag förälskade mig i, vi kallade henne Mysan då hon var väldigt lik våran gamla katt. Världens goaste katt och kom alltid för att gosa när vi kom. Hade mer än gärna tagit med henne i väskan hem. 

 

För mig är det naturligt att djuren ska få kärlek och omtanke, jag gick fram till de här stackars djuren som var smutsiga, såriga och allmänt ovårdade och klappade de. Jag tycker det inte är läskigt eller äckligt, det är naturligt! Självklart skulle jag aldrig börja klappa på en hund eller katt om den visade att den var aggressiv, men jag kanske hade iallafall pratat med dom och visa att jag är inte farlig och vill dig bara väl. 

 

Men iallafall så verkade ändå djuren i Kemer som ligger i Turkiet må bra, de vi träffade var glada och hade livsglädje, de fanns folk som brydde sig om dom och gav de mat. Fanns en orginastion som samlade in pengar till katterna och hundarna för att kunna köpa mat till dom, vilket är underbart! 

 

Fanns även hundar som sprang på gatorna med halsband. Som jag förstått de släpper de ut sina hundar fria medans de jobbar. Vilket jag aldrig hade vågat på de trafikerade vägarna eller bland så mycket folk, vem vet om någon kommer vara dum vid din hund?

 

Fanns även en katt som alltid kom till vårat hotell, vid frukost, lunch och kvällsmat. Han visste mattiderna och var riktigt punktlig. Personalen på hotellet var snälla vid katten och lät han vara där. 

 

Tänkte bjuda på lite bilder på djuren som jag fotade!